Birger

Jag har fått många synpunkter på att det inte står så mycket om mig, utan att det är Tarja som både är med i text och bild. Ja, det kan jag väl ändra på! Åtminstånde en gång.

Så här låter början på boken om mitt liv:

Föddes på BB i Sandhult, en liten by i Västergötland med några hundra invånare. Året var 1959, och Sverige hade 7 400 000 invånare. Och nu kom det en till. Det kostade 5 kronor per dygn att ligga på sjukhus, men det hade nog farsan råd med. 2 gånger tidigare hade morsan varit och krystat fram ungar. De gångerna var det tjejer. De hade nog fötts för mina kommande synders skull. Birthe och Desirée heter dom. Vi bodde på Villagatan i Sandared, och jag var väl ett busfrö redan då.

Det visade sig att jag ofta försökte gå ut på vägen, kanske försökte jag rymma hemifrån! Farsan byggde då en väldigt vacker gärdsgård på det där riktiga sättet, utan spik och skruv. Han var nöjd med arbetet, nu skulle inte Birger, den lymmeln, komma ut på stora vägen. Namnet Birger hade nog bestämts av Far, som väl tyckte att det lät kunglig, Birger Jarl ni vet. Han som grundade Stockholm.  Birger betyder ju ”den som hjälper”, och det har jag hu fått göra så länge jag kan komma ihåg. Men åter till det fina staketet.  Det gick ju att klättra på staketet väldigt bra, så på vägen var jag när pappa Bertil kom hem från jobbet vid Ekeby pappersindustri. Han såg förgrymmad ut, men det som visst gjorde honom lite mer arg, var att jag tagit av alla blad från tulpanerna. Kvar stod bara stängerna och vajade så vackert i eftermiddagssolen............................

En viss person säger att jag föddes i Borås, men henne lyssnar jag inte på!

Här är en bild när jag skall göra min första pilgrimsvandring i Skåne. Nedanför kan ni se mig och Ingo som han kallas i Laholmsbuktens svala vatten. Jag är den snygga till vänster!