Från Fika till Ica

Kapten Jonasson satte på kaffet, franskrost frånClassic. Något annat dög inte enligt honom. Vi, personal från ubåtsflottiljensunderhållsgrupp skulle strax till att fika på andra våningen i Villa Hajen ute på Berga örlogsskolor, tre mil söder om Stockholm.
Samtliga åtta var på plats,Mikko satte sig som vanligt i den skönaste fåtöljen med benen på bordet. Nybakatkaffebröd fanns på plats, den här gången hade det köpts wienerbröd.

Det var enmycket speciell dag. Ännu ett försvarsbeslut skulle meddelas. Svenne somjobbade fackligt satt i telefonmöte och skulle nog strax komma och meddela attMarinen lägger ner sin verksamhet i Karlskrona. Det var ju det mest logiskaansåg alla runt det runda bordet, att vi blir kvar på Berga är ju självklart saAgneta, den enda kvinnan i församlingen. Hon arbetade inte i huset utan på andra sidangatan, bland örlogskaptener och annat fint folk. Naturligtvis trivdes honbättre hos oss, löjtnanter och gamla fanjunkare, så därför smet hon över från gång till annan.

När vi satt däroch diskuterade karlskroniter och pillimasare, dök plötsligt Svenne upp idörren, glasögonen hängde ner från halsen och på hans blå tröja kunde man klartse alla mjäll som avtecknade sig som ett snötäcke på hans axlar. Lite blek varhan allt. Innan vi hann fråga, meddelade han att ubåtsflottiljen skall ner tillKarlskrona, vi lägger ner all verksamhet i området. Vi var luttrade av alladessa order, kontraorder och tvättbyten att vi först inte förstod eller kanskevi inte ville förstå att nu var det slut! Hela ubåtsflottiljen med följe skulleflyttas ner till Karlskrona.

Till Berga skulle komma ett gäng små gröna män ibasker från Vaxholm. Hur skulle det nu bli med vår fina flottilj när allt ochalla skulle flyttas runt kors och tvärs i vårt avlånga land. Ja, det var mångatankar och frågor som väcktes till liv. Nu satt de säkert i Karlskona och njötskadeglatt. Lars Green som satt i officersförbundets styrelse hade fått som hanville. Inte hade han jobbat för oss i Stockholm i alla fall. Hans hemskadialekt gjorde ju att vi alla visste vad han ville innerst inne. Alla som hörthur de pratar i Blekinge förstår vad jag menar.
Så där höll vi på, spydde gallaåt de styrande. Det var då jag fattade beslutet att göra något annat i mitt liv. Det blev Ica för hela slanten. Inget jag ångrat må ni tro!

Detta var 2004. Nio år senare kommer jag och Tarja att ge oss ut på en 8-9 månaders vandring till Spanien. Vem kunde tro detta när vi satt där med kaffet och de goda wienerbröden!